Insikt

Jag är vuxen!

Hoppsan den stenen föll tungt... Men jag kom på det när jag vandrade på Sveavägen idag. Alla runt omkring lär ju se mig som en vuxen person. Woooow brainfreeze! Undrar varför man inte gör det själv?

Kan det bero på att jag är yngsta barnet och det ligger i min roll att mina föräldrar ska vägra släppa mig och fortsätta se mig som 5 år gammal resten av livet. Eller har det något med att inte vilja bli vuxen att göra?

Inte för att jag känner mig som 5 år. Jag kan känna mig gammal också, tro mig det finns situationer en 18-åring verkar som 300 år i jämförelse med resten. Och jag vet att jag kan ta ansvar och sådant där blaj man tar på sig som vuxen. Haha, jag har ju till och med skaffat internetbank liksom. Men ändå. Va? Sen när är jag vuxen?

För övrigt insåg jag min klyvenhet vad det gäller Högskolan då en ung man ringde för någon undersökning och frågade mig en massa frågor; jag sa ärligt att jag var mitt i smeten och att inga vettiga svar skulle komma ur min mun. Så det så.

"Ars longa vita brevis"

Spontan-citat från min allmäna språkkunskap. Konsten är lång, Livet är kort. Sant sant.

För övrigt känner jag julstämningen smyga sig på.... Julmusik överallt. Tomteluva på Erika och jag är ju bara allmänt Jul-ia! (Förra årets dunderskämt är tillbaka!)

Kommentarer
Postat av: Malin

Måste säga att "Per Aspera Ad Astra" slår ars long vita brevis med hästlängder =) Ska nog bli mitt mantra.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback