jullanboy

Så var det fredag igen! Den här veckan rann ur mina händer känns det som. Tänkte vara klar med min andra uppsats men har skrivit ungefär hälften. Svårt att hitta motivation när man har deadline 19 april. Hade lite dåliga dagar den här veckan dessutom, fick lite väl mycket att tänka på där ett tag. Förvirring, stress och oro tog över min kropp. Men nu är jag frisk igen! Glad och pepp inför helgens äventyr med Lollo, Berran och Robban. Crystal Stilts på söndag, annars är det öppet för alla möjliga äventyr!

På måndag åker jag upp till Highlands, i stort sett allt är bokat. Kommer se Ullapool, Lewis & Harris och Isle of Skye. 3 nätter sen hem till Glasgow igen. Och sedemera via Edinburgh hem till riktiga hemmet Stockholm. En vecka i Sverige, sedan värma sig i Paris ett par dagar och tillbaka till Glasgow.

Fick reda på tentorna i veckan. Har tre stycken samma vecka, tionde, trettonde och fjortonde maj (härligt med lördag!) och sista är den tjugonde. Sen är det här äventyret slut. Då ska jag hem och tenta Jöken tänkte jag. Så man kan få slappna av i sommar.

Sommar, sommar, sommar. Har varit riktigt varmt här de senaste dagarna. Igår satt jag och Jenny utanför biblioteket och hade pluggpaus. En timme i solen, och jag hade bara t-shirt på mig. Helt underbart. Jag längtar till värme, bad, cykel, picknick och bara ben. Den där doften av hud som varit i solen. Nyupptäckt energi och dagar som helt plötsligt blir till nätter. Jag längtar. Sommar - ta mig med storm!

En av mina favoritböcker har blivit till film. Se den. Kazuo Ishiguro tog mig med storm för många år sedan, filmen gjorde det ikväll. Gör mig och er själva en tjänst. Läs den.

Då var man ensam igen. Och man känner sig ensammare än någonsin när man haft någon nära en stund men som sedan snabbt ryckts ifån en. Men musik fyller mitt hjärta. Och längtan och glädje. Man kan inte bara fylla det med saknad.

Söndag idag, om mindre än en vecka är jag hemma i Stockholm igen. Veckan innan dess borde förhoppningsvis fyllas av uppsatsskrivande. Är i stort sett klar med den som ska in på fredag, planen är att bli klar med en till innan fredag då Lollo, Berran och Robert kommer! Hurra! Sen blir det höglandet i ett par dagar innan man återvänder hem till sin lägenhet i en vecka. Konstigt att komma hem, skönt att komma hem. Ladda inför tentadöden som komma skall. Fyra tentor i Glasgow och sedan en hemma. Sen lov! Och jobb hoppas jag...  En vecka i Stockholm, sen Paris - Belle & Sebastian och tillbaka till mitt andra hem, Glasgow.

Tiden går fort ändå, snart är det bara två månader kvar på det här äventyret. Men många nya väntar!

Puss

Inga brutna ben kanske, men alltjämt skrapsår. Man glömmer lätt bort hur ont det gör att ramla. Idag när jag var ute på en väldigt lättsam och härlig joggingtur i solskenet hände det man länge fruktat. Den ojämna marken fick mig att snubbla och halvt landa i en vattenpöl. Man hinner inte tänka mycket under ett sådant fall. Men desto mer efteråt. Först och främst är jag upprörd över att den man med barnvagn som stog fem meter därifrån och såg allting ignorerade mig fullkomligt. Inte ens ett "Hur gick det?". Skrapade upp höger hand ganska rejält. Liten även på vänstern. Det blev hål på joggingbyxorna och under dem ett litet skrapsår. Jag reste mig upp och sprang så fort jag bara kunde hem igen, men med tanke på att jag var längst bort på rundan så blev det en bra bit springande med blödande hand. Kroppen måste varit fylld av addrenalin.

Så här ett par timmar efteråt känner man sig ganska töntig. Man sitter med sin kompress på det stora såret och tittar på omplåstringen så ser det ju inte speciellt farligt ut. Men jag är glad över att Jenny med sin hjälpande hand plåstrade om mig efter hennes föreläsning.

Som plåster på såren så kommer i alla fall min pojkvän idag. Tack och lov. Kan behöva en extra hand så här när man provisoriskt blivit av med en. Jag lever och mår bra! Tänk vad glad man ska va'!

Nya vägar väntar, nya broar att bränna.



Puss puss

Det är ju ganska roligt ändå. Att skriva. Kanske inte att blogga nödvändigtsvis. Speciellt inte för en skriftmässigt konservativ människa (=heja den skrivna boken! hata IPad!). Men vad gör man inte när man befinner sig utomlands, och ibland känner hur det kliar i fingrarna, och vet att det finns vänner hemma som vill veta. Jo, istället för att vara jättedålig på att svara på Facebook, när man efter månader till slut tar tag i det och skriver nästan samma sak till alla, så kan man använda sig av bloggen - loggboken på weben. Vi får väl se hur länge vi är vänner den här gången, kanske bara för en promenad i solen, eller kanske en livslång vänskap. Man vet aldrig.

Hur som helst är jag i Glasgow. Staden är underbar. Jag hoppas ni ska få veta mer. Jag hoppas att jag kommer skriva mer. Det är ju ändå en del av mig.

Puss