Nu börjar livet igen

Yes! Nystart. Första dagen på länge Julia vandrade hem utan en bok i handen, en bok tung av måsten och förpliktelser. Quanta Fysik B är ett avslutat kapitel (ha!) och jag är i stort sett frisk och redo för att börja göra alla de saker jag förträngt. Typ umgås med folk. Startade härligt med en onsdagsfika.

Funderade ett tag på att ta en ö a la Kreta, en öl väl värd mödan, men jag valde en degande hemmakväll istället. Kände mig lite för seg, ska spara mig till helgen istället.

På min väg hem när jag stog och väntade på tunnelbanan tänkte jag på hur den är förödande för många, jag menar - alltid när man behöver den som mest (är stressad helt enkelt) känns det som att den ALDRIG kommer. Och just då, när jag står i lugn och ro och väntar är det hur många som helst i hela tunnelbanesystemet som bara tänker på hur synd det är om just dom som behöver den som mest nu. Jag brukar också tänka så. Lite ödestänkande att antingen missar man den eller hinner med, lite som i den där filmen Sliding Doors.

Jag vet att man antagligen inte förstår någonting av det här men men. Mina tankegångar brukar leva i evigheter så klart och tydligt är inte min grej.

Gahh känns som fredag! Men nej nej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback