Mot Fyren
Hennes ögon svämmade över av en varm vätska (till att börja med tänkte hon inte på att det kunde vara tårar) som, utan att hennes läppar darrade, grumlade hennes syn och rullade ner för kinderna. Hon var fullkomligt behärskad - ja absolut! - på alla andra sätt.
Vackra tårar. Även om av olycka tycker jag om vackra tårar. De som inte gör ont utan bara sakta tar sig neråt, gravitation ni vet. Jag är inte av en sådan persolighet att jag gråter mycket - men när jag väl gråter brukar det komma i vattenfalls-form. Och oftast känns det rätt bra efteråt. Som att en sten lyfts bort, det där jag sparade på som tryckt mer och mer blev till slut för mycket att hålla emot.
Inte för att jag vet varför jag tänker på tårar idag - har verkligen inte varit en sådan dag.
Inte för att jag vet varför jag tänker på tårar idag - har verkligen inte varit en sådan dag.
Kommentarer
Trackback